Palm Parajubaea torallyi - Boliviansk bergkokosnöt

foto

Frö från Boliviansk bergkokosnöt

Parajubaea torallyi är en trevlig och härdig palm från Sydamerika. Den är dock inte så ofta odlad av trädgårdsmästare utanför sitt naturliga utbredningsområde, Bolivia, på grund av de stora fröerna (vilka ger höga fraktkostnader).

I sitt hemland Bolivia växer den i de torra, dammiga mellan-anderska sluttningarna på en höjd av 2700–3400 m öh. Denna palm är den art som lever på de högsta breddgraderna av alla palm-arter världen över. Temperaturen stiger sällan över 20 ºC och nattfrost är inte ovanligt. Temperaturen faller ofta så lågt som ner till –7 ºC under vintermånaderna (Juli och Augusti). De årliga regnen mäter endast ca 550mm.

Den är tolerant för torka, hetta, kyla, frost och andra för växter fientliga förhållanden. Förmågan att visa upp ett vackert växtsätt får en del tycka att denna legendariska palm inte bara har en utmärkt potential som prydnadsväxt, utan att den kan också komma att bli en av de mest önskade trädgårdsanläggnings-palmerna för varmtempererad samt subtropiska klimat. I områden där frost kan förekomma behöver den vintertäckning eller förvaring i frostfritt utrymme. Det har rapporteras om frost ner till –3 ºC. Den lägsta temperatur som den har överlevt som odlad var –8 ºC. De palmerna tappade alla sina löv men överlevde och fick nya löv på våren.

I Bolivia växer palmen upp till ca 14 m höjd med en stamtjocklek på 25– 35 cm I diameter. Palmer som är 100 år eller mer, kan bli över 30 m höga med en stamtjocklek på ca 50cm. En fin krona har runt 20 löv, en del av dem upp till 5 meter långa! Palmer som växer utanför Bolivia blir dock mindre.

Det finns två distinkta populationer inom den naturliga växtplatsen som skiljer sig åt huvudsakligen genom storleken på frukten. De har nyss beskrivits som två distinkta varianter, den små-fruktiga P.torallyi var. microcarpa och den stor-fruktiga P.torallyi var. torallyi. Trots att de inte skiljer sig åt speciellt mycket utseendemässigt blir var. microcarpa inte så stor som sin storfruktiga kusin, men vad gäller anpassningsförmåga och härdighet är de lika tåliga. Fröna har ett orättvist rykte om att vara omöjliga få att gro. Även om groningen sker något ojämt kommer fröna såsmåningom gro ganska lätt, sådda på rätt sätt. Dvs på ytan av såbädden, halv nedtryckta och med jämn fuktighet.Med rätt skötsel, i kyligt till milt subtropiskt klimat och en solig plats växer småplantorna fort till höga palmer med robusta stammar och stora badmintonbollsliknande kronor med fina parbladiga läderartade löv.
Den är tolerant för torka, hetta, kyla, frost och andra för växter fientliga förhållanden. Förmågan att visa upp ett vackert växtsätt får en del tycka att denna legendariska palm inte bara har en utmärkt potential som prydnadsväxt, utan att den kan också komma att bli en av de mest önskade trädgårdsanläggningspalmerna för varmtempererad samt subtropiska klimat.

Parajubaea torallyi är en populär prydnadsväxt, ofta odlad I parker och efter gångvägar. I Equador och södra Columbia odlas Parajubaea cocoides på 2500 till 3000 m höjd – detta är en sakta växande palm med låg frosttolerans. Eftersom den är väldigt lik Parajubaea torallyioch dess naturliga växtplats inte är känd, är den nu accepterad som en förädlad variant av Parajubaea torallyi.

Den minsta palmen i arten är Parajubaea sunkha som beskrevs 1996. Den blir endast 8 m hög och förekommer på de Anderska sluttningarna i regionen Vallegrande, Santa Cruz i Bolivia på en altitud om 1700 – 2200 m öh. Den har alltid blivit felaktigt identifierad som Parajubaea toryallyi ända tills den senaste taxonomiska undersökningen gjordes och den döptes om till Parajubaea sunkha.

Palmer av arten parajubaea är lättodlade palmer. Den bästa förökningsmetoden är frösådd. Men det krävs tålamod eftersom fröerna gror långsamt och ojämt i naturen. Det tar ungefär ett och ett halvt år att gro. En del frön börjar groningen redan efter en månad medan andra tar ett år eller till och med två på sig innan de visar upp en grodd. Eftersom det är en subtropisk art är det bättre att ha den i en lägre temperatur, då en högre temperatur (olikt andra palmarter) kan ha en negativ inverkan på groningsprocessen. Hög temperatur indikerar torrperiod, vilket inte är bra för groning.

Före sådd skall fröet blötläggas i vatten med en temperatur av ca 20ºC i 5 –7 dagar. Frö från de storfröiga varianterna ska ligga i blöt under två veckor.Vattnet skall bytas varje dag. Fröerna kan även sandpappras för snabbare groning.

Blötläggningen av fröet avslutar viloperioden och påbörjar regnperioden, vilken är den optimala för groning. Viloperioden skyddar frön från att gro under torrperioden I Bolivia (vintern under Juni till Oktober)

Efter blötläggningen skall fröerna sättas I kruka eller plastpåse- se till att endast halva fröet täcks av såjorden och placera sådderna i en temperatur om ca 10 till 20 ºC.

Dygnsvariaion med hög dags- och låg natt-temperatur är positivt för groningen. Så fort fröna är sådda får de inte vattnas för mycket då det skadar de unga plantorna. Den största skillnaden mellan odling av Parajubaea och andra palmer är kravet på låg temperatur och mindre vatten.

Sådden skall kontrolleras var tredje till var fjärde vecka och de frön som grott skall planteras i en egen kruka.En del palmodlare ger detta råd för frön som inte grott inom sex månader: Upphör med vattning och låt jorden torka ut några månader. Tag upp fröna och sätt dem i vatten ungefär en vecka ock så dem på nytt.

Dessa frön bör ha grott inom det närmaste halvåret.Om det fortfarande finns frön som inte gror, upprepa processen så ska alla kvarvarande frön ha grott efter nästa regnperiod.

Grobarheten hos Parajubaea- frön är nästan 100%, du måste bara ha tålamod och ge de långsammaste fröna en torkperiod.

När du fått upp en ung palm är den härdig, men kom ihåg att inte vattna för mycket. En ung palm föredrar halvskugga (på sin naturliga växtplats växer de i skuggan av de vuxna palmerna), när de är äldre kräver de dock en solig växtplats.

Arten Parajubaea är en av de mest hotade Syd Amerikanska palmerna. Främsta orsaken för detta är förstörelsen av de naturliga växtplatserna genom utökning av jordbruksmark, skogsbruk och överbetning av boskap. Dessa palmer växer inom ett mycket litet område, vilket gör åtgärder av detta slag mycket mer allvarliga och utgör en risk för utrotning. På grund av att fröna är så stora är också spridningsförmågan begränsad. Den viktigaste djurarten som hjälper dessa palmer att spridas till nya områden är Glasögonbjörnen (Tremarctos ornatus), dessvärre är även dessa djur hotade av mänsklig aktiviteter.

Utskrivet fran http://www.botanix.kpr.eu/sv/print.php?t=4